Jag har dragit på mig ångest. Panikångest. Paniksyndrom.

Eller ja, jag har faktiskt inte "dragit åt mig" det.. Som min mamma sa, jag har inte levt ett vanligt Svensson-liv och jag har inte haft det lätt..

 

Jag har läst massor på internet om just panikångest/paniksyndrom. Vad man kan göra i situationerna när ångesten blir för mycket, tips och tricks. En av sakerna var att skriva dagbok, att få ner allt man känner och tänker, i just den stunden, i ord. Så det är det jag försöker med nu.

 

Det första jag vill få ner i ord är att det inte känns som en psykisk ångest, utan mer som en fysiskt ångest.

Låter det konstigt? Jag ska försöka förklara så gott jag kan i ord. Jag är dock inte bra med ord.

 

Jag känner en orokänsla i maggropen, men tänker inga konstiga tankar. Jag kan sitta och titta på tv och känna orokänslan i magen. Medan jag sitter här och skriver de här orden så känner jag en orokänsla i magen, men det enda jag kan tänka är "Vad ska nästa ord vara?"

 

Jag känner mig inte psykiskt orolig över saker, känner bara av det fysiskt... Är det förståerligt? Låter det konstigt?

 

Nu ska jag sova. Godnatt..