Nu fortsätter vi med resumen av 2012!

 

Så, Juni hade äntligen kommit. Jag hade flera saker att se fram emot. Min födelsedag, att åka eckerölinjen med vänner, ta studenten, åka på p&l och massa annat roligt! Studenten var underbar, dock när vi träffades på morgonen innan vi skulle till kyrkan var alla krassliga och förkylda, trötta och slitna. Utan någon speciell anledning då vi inte hade festat "ordentligt" dagen innan. Men, peppade var vi allt! Det blev champange och prat innan det var dags att gå mot kyrkan. Väl där inne var jag så sjukt taggad. Sprang runt och var jätteglad, fick kramar av lärare, etc. När resten av skolan kom in i kyrkan började kaoset. Nejdå, alla var väldigt lugna, alla var tysta när folk sjöng och alla skötte sig bra (vad jag märkte iallafall). I tåget från kyrkan till stadsparken var vi nog dom tystaste. Vi gick estet, come on!? Vi skulle hörts mest. Dock kan jag skylla på att vi var 9 stycken i klassen och vi hade en klass på cirka 25 killar bakom oss. Svårt att överrösta. Efter tåget, stadsparken och studentmottagningen kom jag hem och däckade på soffan på en gång. Sov några timmar, vaknade och kom på - "Fan, vi skulle ju festa!" Så, jag tvingade mig upp ur sängen och satte mig på cykeln mot Anders. Där blev det alkohol, prat, tal från var och en i klassen (av dom som var där) och massa annat. Jag hade varit lycklig hela dagen, men inombords kände man hur ledsamheten växte sig större och större. Nu var det ju slut? Inget mer Esmk09.. På kvällen kom tårarna, vi stod där i en stor gruppkram och grät och skrattade och grät och skrattade. Hela ögonblicket var så fint. En stund jag aldrig kommer glömma. Oj, nu blev det en lång text om endast studenten. Men men! Sen den 26:e var det äntligen dags för p&l!! Jag var astaggad, men efteråt kände jag att "Nä, det här var inget för mig" Allt var så stort, långt att gå, för mycket olyckor, fyllor och sånt. Jag håller mig nog hellre till de små festivalerna där det är lite mer intimt.