Hej alla fina!

 

Ja, som sagt så var jag på anställningsintervju igår. Det kändes helt okej till en början (förutom mina nerver, dom dödar mig). Sen när det var dags så fick jag panik, tror jag babblade bort min chans att få jobbet. Orkar inte gå in mer på vad som hände på intervjun, jag hoppas bara att jag får jobbet nu.

 

Visst, det är inget prestigefyllt jobb precis. Men come on, det är ändå ett jobb, med helt okej lön! En lön som t.om kanske skulle räcka till eget boende faktiskt. Och det är prio ett, att hitta ett jobb som jag kan tycka är roligt, som ger mig något och som kan ge mig en sådan lön så jag kan skaffa eget, med min Anders!

 

Och om vi ska gå in på det spåret, att flytta ihop med Anders. När jag pratar med folk om att flytta till eget och den eviga frågan kommer upp "Kommer Anders följa med?" så blir jag nästan lite irriterad. Det är väl klart att om jag hittar eget, så vill jag väl att min pojkvän ska flytta med mig?

 

Sen kommer följdfrågan.. "Kommer han skaffa jobb då eller hur ska han hjälpa till med alla kostnader?".

 

Ja. Bra fråga. Självklart kommer han väl skaffa jobb.

Jag vet att han aldrig skulle snylta på mig, jag känner honom. Han skulle ordna upp sådant. Det som gör mig arg är att jag får känslan av att alla tänker "är du en toffel eller? Bli inte en dörrmatta, snälla?". Och jag är inte det. Men självklart skulle jag väl ta med min Anders om jag fixade eget boende, jag vill ha honom i mitt liv.

 

Gud, jag skriver så invecklat och hit och dit och blä. Släpper det där nu, jag tror ni förstår vad jag menar!

 

Nej, som sagt. Prio 1 nu är att fixa ett jobb och jag väntar just nu på svar från min anställningsintervju. Dom sa att jag skulle få svar inom en vecka. Antingen får jag jobba heltid (Alltså, 40/t i veckan) eller halvtid (uppenbart, 20/t i veckan)

 

Skulle jag få jobba heltid skulle det räcka för mig och Anders att börja leta efter eget boende. Halvtid, nja. Det skulle nog inte funka med eget då, men jag skulle kunna hjälpa till här hemma. Bidra till hyran och mat och ändå kunna dra ut och roa mig, som att gå ut på krogen eller gå på bio t.ex. Jag vill bara ha svar nu faktiskt, så jag vet.. Så jag vet om jag kan börja planera min framtid. Är så nervös. Vill börja leva mitt liv med Anders ordentligt nu.

 

Nej, godnatt på er fina människor!