Why so serious?

Update: | ✝ Publicerat i
Nu ska jag ta upp en sak jag stört på mig på länge.
 
Jag är medlem i en sluten grupp på facebook som heter "Bolla Diabetestankar", som är en grupp för diabetiker i alla åldrer överallt i landet som vill ha hjälp, tips, råd eller bara vill skriva av sig angående diabetes. Jag är med där för att det rätt ofta är intressant att läsa allt som alla skriver och se hur andra har det.
 
Men nu har jag tröttnat på en sak. Varför folk är så extremt seriösa med sin diabetes? 
 
Jag fick lära mig lite saker när jag fick diabetes 2004. T.ex, äta grovt bröd/pasta, mycket fibrer, godis endast på lördagar och då endats 5 godisar/en näve godis. Fine, 11 år som jag var tyckte jag det lät rimligt. Och eftersom jag hade fått diabetes ville man verkligen inte att något skulle hända. Man visste ju inget, vad hände när jag blev låg? När jag blev hög?
 
Nu, nästan 9 år senare känner jag såhär: "Vafan spelar det för roll?"
 
Jag läser om folk i gruppen som skriver nu i jul t.ex "VART KAN MAN FÅ TAG PÅ SATURNUS SOCKERFRIA GLÖGG!? HITTAR DEN INTE PÅ ICA! SKA JAG VARA UTAN GLÖGG I ÅR!?"
 
Men, lilla vän? Drick vanlig glögg och jämna ut blodsockret med extra insulin?
 
Jag äter vad jag vill, dricker vad jag vill, dricker alkohol utan att vara särskilt nogrann med insulin eller blodsocker. Jag gör exakt vad jag vill och tar sen konsekvenserna för det. Får jag ha kul en kväll med mina vänner, på en fest med goda drinkar och mycket dansande så är det höga blodsockret värt det sen.
 
Är bara trött på allt gnäll, alla hårda regler, alla sjuka livstilar. 
Man måste kunna unna sig något gott ibland, diabetiker som ickediabetiker, tjocka, smala, de som tränar och de som ligger hemma is soffan.