Nu sitter jag här och har lite tråkigt. Så jag tänkte att jag skulle blogga lite om en sak jag har haft i skallen länge!
Alkohol

Första gången jag drack alkohol och blev full var några månader innan jag skulle fylla 17. Jag var på någon rockabilly spelning och drack öl som jag fick av en kompis. Då tyckte jag det var skithäftigt att jag drack och att det var en sjukt härlig känsla att bli full. Allt snurrade, man skrattade åt allt och man blev social.

Innan dess hade jag varit extremt emot alkohol och tyckte folk som drack var idioter. Blev sur på min syster när hon druckit, etc.

Men, så kom den där första gången jag drack. De första dropparna alkohol rann ner i mig.
Jag var häftig, jag drack. Vad var det egentligen jag hade gått miste om när jag suttit hemma varje fredag och hängt vid datorn.

När jag väl kom in i festandet började jag dricka enbart för att blir full, för att kunna prata med folk, för att våga vara mig själv. Så jag drack sådant jag inte tycker om. Idiotiskt nog.

Jag tänker inte gå in på detaljer, men mitt förra festande gick åt helvete. Sen dess har jag inte varit sugen på att dricka, at all! Vid två tillfällen på den senaste tiden har jag haft chans att dricka men har tackat nej. Jag har inte varit sugen bara, har börjat känna att "Nej, man behöver inte ha tråkigt bara för att man inte dricker!" Det var jättekul att umgås med dom jag umgicks med utan att dricka, och det är en bra övning att bli social.
 
Jag vet många personer som fortfarande gör som jag gjorde, dricker för att det är "häftigt"..
Det är inte det minsta häftigt, det är farligt och man behöver verkligen inte dricka för att ha roligt. Det är något jag har insett nu. Ärligt talat har jag tröttnat på att "supa".. Jag tycker det är roligare att umgås med folk i nyktert tillstånd, man kommer ihåg mer, man gör inget pinsamt och det är en bra övning för folk som är blyga, som jag sa tidigare.

Ja, det var det jag ville ha sagt och nu har jag sagt det. Jag avslutar med:
Ni behöver inte dricka för att ha roligt